Get ready it's showtime.

Idag har jag städat och känt att denna lördagen är en av dem underbaraste dagarna :)

Nu sitter jag här och lägger in låtar på min i-pod för att sedan ta en promenad och sedan sola!

Klockan fyra får vi gäster sen vid sex tiden kommer vi att äta på Lite mer och sen vid halv åtta kommer Betty. Seeen så sticker vi till Armina!

Beware : Team Azizi is coming!

Utgång för hela slanten ikväll, det ska drickas och dansas.

Ett ord.

Förträffligt.

Idag fick jag ett litet ryck och började städa mitt rum och rensade ut min garderob. Vek ihop kläderna i ordning osv. jag är väldigt nöjd med min insats idag och nu sitter jag med histora A som skall vara klar tills på tisdag sen har jag en massa annat. Men jag tar steg för steg och hoppas på att det blir bra :)

Här har ni en bild på hur min garderob så ut innan.

Efter.

Eller hur ser det bättre ut nu?

Det är torsdag och jag har så jävla mycket att göra så att jag håller på att drukna.

Jag stör mig på allt som händer runt omkring mig, jag stör mig på att folk säger saker sedan står dem inte för det som dem har sagt och jag stör mig jävligt mycket på att det finns personer som säger att dem ska finnas där för en och sedan inte finns där. Varför säger ni saker som ni inte kan stå för? Är det bara för att det ska låta bra och låta så himla trovärdigt som helst.

Tro det eller ej , men jag är ingen jävla docka som man kan leka med hur som helst! Jag är faktiskt mänsklig, har känslor, är väldigt sårbar men jag står ändå för det jag har sagt och gjort.

Jag kämpar och jag vet vad som väntar mig. Strävande efter målen går bra men eftersom det finns så mycket omkring mig, det gör mig så jävla frustrerad och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Guuuud vad jag längtar till USA!!

Ingenting och säga mer än.. Godnatt.

Vaknade klockan fyra av ett sms, men det var inte det som höll mig uppe.

Plötsligt slog det mig tanken att det var ett år sen, exakt ett år sen jag gjorde en sak som jag aldrig trodde jag skulle göra. Trodde att jag skulle slippa undan det helt, men så blev det ej. Den här killen som egentligen skulle finnas där för mig, fanns inte där och finns fortfarande inte här. Du säger att du skäms över det ändå gör du inget åt de.  Det som hände i lördags, det finns ingenting och säga, förutom att fråga dig. "För vilken anledning var det?"

Jag vet inte om du tänker på det lika mycket som jag, men skulle knappast tro det. Eller så är det så här att du tränger bort det eller att du inte visar det lika mycket som jag.

Jag vill verkligen att du skall finnas där för mig, det är absolut ingenting jag vill gå igenom själv, det måste du förstå! Jag har till och med skaffat mig en almanacka för att kunna skriva upp varje gång det närmar sig att det är ett , två , tre och fyra år senosv.. Bara för att jag skall kunna ta mig igenom det utan att behöva vakna likadant varje år som imorse.

Men allt du sa i lördags och gjorde, jag är inte arg....Du fick mig må dåligt, känna mig sårbar igen, saknad, varm och förvirrad.

Ibland vill jag bara fly från allt.
Så känner jag just nu. Jag vill bara fly , komma ifrån allt.

Eller bara flytta hem ifrån. Det är där allt händer, jag mår inte bra. Känner enorm press, oavsett vad.

Känner att jag inte alltid räcker till.

Men jag kämpar så mycket som möjligt.
Har mina mål att sträva efter.
Men ibland känner jag bara att ge upp allt.

Så finns ni vänner runt omkring mig som verkligen ser den riktiga josse vilket inte mina föräldrar gör.

En josse som är glad, har mål att sträva efter, kämpar,smart, stark....
det gör att jag stannar , det gör att jag verkligen litar på mina vänner.