Jag känner mig så snäll, inte för att jag har gjort något snällt utan för att jag inte har gjort något dumt. Det finns så mycket hyss som jag har kunnat genomföra dessa dagar då jag mestadels suttit på Maltes och spånat på ideer. Det finns ett antal lookalikes i Ystad, dels dem som är lika varandra och dem som verkligen försöker vara lik någon. Det existerar alltså någon form av förebildsavspegling i denna lilla stad och det underhåller mig mycket.

Problematiken är att jag inte, just nu, har mage nog att hänga ut dessa människor. Känner mig inte speciellt fläckfri själv, det blir lite som att kasta sten i glashus och det har aldrig varit någon bra idé. Egentligen, för er skull, borde jag inte bry mig utan bara köra på men jag gör det inte. Jag håller det för mig själv, tittar på dessa personer som efterapar sina idoler och sen gottar jag mig med ett brett leende.